För några veckor sedan fick jag en ny polare på jobbet. En dag stod han bara där på taket på andra sidan gatan och såg lite ensam ut. När jag sitter vid min dator ser jag honom från mitt kontorsfönster och under de här veckorna har han utvecklats från en liten dunboll till en riktigt stilig herre.
Förra veckans regn och rusk har bytts mot stekande sol, men trots att han inte har mycket till skydd där han bor och jag ibland oroar mig för honom står han där nästa morgon igen och spanar. På lyktstolpen i närheten sittar vad jag misstänker en förälder och titt som tätt får han matleverans. De senaste dagarnas övningar med vingarna gör att jag misstänker att jag inte kommer få behålla hans sällskap så länge till. Jag kommer sakna dig Polaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar