Blev så arg och ledsen när jag kollade ut i trädgården idag på morgonen. Det sista jag gjorde igår kväll var att vattna mina minipenseer som blommade så fint i krukorna på verandan. Mina små plantor som jag sådde i vintras när det fortfarande var snö ute och som jag ömt vårdat sedan dess. Någon gång i natt har vi sedan haft ovälkomna besökare i trädgården - rådjur! Dessa otroligt vackra djur som jag innan jag hade trädgård inte förstod hur man kunde bli så arg på. De har kapat mina vackra minipenseer och det finns nu bara små stackars, tuggade blad kvar. Vi brukar inte ha några större problem med rådjur, men då de även gjort besök hos grannen förra veckan och knaprat på hennes rosor är det nog dags att göra något för att skydda växterna från dessa marodörer.
Nu brukar penseer vara tåliga och de återhämtar sig nog, även om det tar lite tid. Har några kvar på balkongen som blommar härligt vackert och vi får njuta av dem så länge samt det faktum att det blommar runt om i trädgården i övrigt. Den här gången lämnade i alla fall rådjuren övriga växter i fred, till sambons lättnad då de förra året kapade alla smultronplantor med marken.
Det här äppelträdet fick vi av farfar när vi flyttade in i huset. Han klarade inte själv av att närvara vid planteringen, men ville ge oss ett träd. Första året efter planteringen fick vi ett äpple, förra året fick vi sju stycken och nu blommar det så fantastiskt vackert att om bara bina gör sitt jobb borde vi kunna göra otaliga äppelpajer till hösten. Även detta träd har tagit sina duster med rådjur och harar, men ser ut att ha klarat sig fint trots både avskalad bark och uppätna knoppar. Det är väl sådant man får lära sig leva med när man bor granne med naturen.
